Christian: Jag och Mamma rensade i vår källare

Hahaha jag tror aldrig jag har hittat så mycket konstiga saker i en källare förut. Jag tror att det kan bero på att mamma och jag bara öser in skit i källaren när vi städar. Jag hittade ett påskris, en halv blomma, en avbruten håv, en trasig mopp och en massa andra konstiga saker. Vi städade i fyra timmar bara för att någon snubbe ska komma och kolla så att vi har stängt ventilen så att det inte ska komma in radon. Det är inte som om vi själva kan konstatera att ventilen är stängd liksom. Gaaaah idioter, men källaren blev fin och Tarzan (så heter min katt efter namnbytet) tyckte det var jättekul att hoppa omkring bland all skit haha.

Christian: Otursvecka eller?

Haha den här veckan har varit helt extrem! Först så skulle Jonathan ha kommit hit, men hans föräldrar sade nej en timme innan tåget gick. Sen så kraschade min dator och till råga på allt så har försäkringskassan fortfarande inte satt in mitt studiebidrag fastän jag skulle fått det den 28 september. Jag och Linnéa bestämde oss för att jag behövde en rejäl utekväll för att glömma min otursvecka. Sedan vaknade jag i Linnéas soffa i lördags bakis som fan av att telefonen ringde. Det var mamma. Antagligen bara orolig tänkte jag, men hon berättade att min katt Leo var jättesjuk:( han bara skrek hela morgonen. Som tur är mår han bra nu, men kan en vecka bli sämre? Gaaaah jag blir tokig! Den är som tur är över...

Christian: Kramar, en risk?

Läste igår om fångarnas hungerstrejk på Kumla för att få krama sina anhöriga. Hur kan något så enkelt och naturligt som en kram innebära en säkerhetsrisk? Tror politikerna att det är enklare att rymma om man får kramar? Snarare tvärtom. Tiden i fängelset blir kanske mer uthärdlig om de möten fångarna har med sina anhöriga faktiskt blir mer "normala". Då kanske internerna blir mindre rymmningsbenägna.

Tänk på detta nästa gång du kramar någon! Det är inte en självklarhet för alla.

Christian: Lost in Translation, facebook och kexchoklad

Sitter och har engelsklektion. Vi ska skriva en recension, men ordet lektion har fått en annan innebörd: Facebook och kexchoklad.

Skämt åsido. Filmen vi recenserar är Lost in Translation(2003), ett ganska udda kärleksdrama om utanförskapet i att inte förstå andra. Filmen utspelar sig nämligen i Japan och kärleksparet är egentligen två amerikaner som båda har egna äktenskap. De är dock missnöjda med sina respektive äktenskap som präglas av oförstående och brist på kommunikation. Istället finner de båda karaktärerna, som spelas av Scarlett Johanson och Bill Murray, varandra. Trotts den stora åldersskillnaden så lyckas de med bedriften att få kärleken att verka äkta och naturlig.

Filmen är ett måste trots att den periodvis blir lite tråkig och grå. Har du inte redan sett den så gör det nu!